Mammaledigheten
Nästan 12 månaders föräldraledighet lider mot sitt slut för min del och pappan i familjen tar nu över. Det i sig känns jättebra, att jag lämnar över till hennes pappa och inte till en förskola. Ännu, det kommer såklart det med.
Att vara mamma och få spendera all sin tid med sitt barn, det har varit och ÄR en obeskrivligt fantastisk upplevelse. Det har varit underbara månader med min absoluta favoritperson i världen. Emellanåt har jag iofs varit så trött att jag känns mig gråtfärdig, men så tillät jag mig själv att vila när hon vilade och sakta men säkert återkom orken och piggheten. Sen har det varit intensivt sedan hon började krypa, gå med hjälp av mig och ställa sig upp mot saker. Intensivt, men samtidigt väldigt roligt, eftersom hon gör sånna framsteg hela tiden. Hon blir mer o mer en egen liten person och vi har väldigt roligt ihop. Olivia är så glad och lättsam. Hon hänger på och är i princip alltid nöjd ♥
Men trots allt, detta är något jag bearbetat sedan i maj/juni, då ville jag inte alls börja jobba. Ville hellre förlänga min tid hemma. Men nu, nu känns det bra. Det ska bli kul att börja jobba. Även om jag tror jag kommer ha lite seperationsångest och längta mig sönder o samman efter min lilla tjej.