Jag klarade mig utan flytväst...

Kanske var det vad jag hoppades på. Kanske fick jag det jag ville, det jag behövde. Än så länge känns det så och så länge jag kan påminna mig om den känslan så blir det nog bra det här med. Jag har insett en hel del, saker som gör att jag måste bygga upp mig själv från början. Och även om jag redan påbörjat det hela, så känns det som att jag igår för första gången faktiskt förstod att det var inte mitt fel! Det var skönt att säga det till honom. Det var skönt att känna att jag fortfarande är värd nått i hans ögon. Det var skönt att konstatera att jag inte längre är arg och heller inte kär. Det är nog över nu, även för min del.


 

Vi satt i samma båt när vi insåg att den tog in vatten och höll på att sjunka. För att rädda oss själva bestämde vi för att hoppa och simma land. Väl i vattnet insåg jag dock att han hade flytväst, det kändes väldigt orättvist.

Men jag klarade mig i land ändå -utan flytväst.

nej, Du är inte min prins...



Det finns mycket kvar att glömma & jag kommer ihåg för mycket.

Han sa att han inte fick göra som han ville, jag kontrade med att jag kände det som att han inte brydde sig om mig. Han sa inget mer om det, vi lät det vara. Vi tittade på utsikten och accepterade att det var så det blev och så här det är. Hur framtiden ter sig, om vi kommer kunna ha en fungerande vänskapsrelation, det får tiden avgöra.