Keep calm it's just an extra chromosome!
Min lillebror är en av världens mest fantastiska och värdefulla personer, enligt mig. Men ibland kan jag inte låta bli att drabbas av ett stygn av avundsjuka eller om det egentligen bara är förvirring.
Ola är född 1990 vilket innebär att han fyller 24 år i år. För några veckor sedan pratade jag med en bekant och hon nämde att hon och Ola är lika gamla. Jag var inte riktigt förberedd på känslorna som vällde upp inom mig just där och då. Nån blandning av avundsjuk, ilska, irritation och likgiltlighet. Det gör ont att tänka på att han kommer ha ett helt annat typ av liv än den här jämngamla tjejen. Om det är bra eller dåligt kan jag inte riktigt avgöra i ett värde, men det kommer med stor sannolikhet skilja sig väldigt mycket i alla fall. Det gör ont eftersom jag i den känslostormen bara ser det "normala" som viktigt. Ni vet, barn, bröllop, hus och sånt. Men sen går det över och jag vet att det inte bara är det som räknas.
Det är bara vi två i vår syskonskara och det är precis som det ska vara. Han har alltid varit så otroligt viktig för mig och vi har en fantastiskt fin relation. Han får mig att må bra, alltid. Han är omtänksam, snäll, rolig och har ett hjärta av guld. Så är det och så kommer det alltid att vara. ♥